Ojämn utveckling av välfärdsteknik för vård och omsorg
Digitaliseringen i välfärden fortsätter att gå framåt på många områden men de senaste åren har användningen av viss välfärdsteknik bromsat in, konstaterar Socialstyrelsen i en rapport. Samtidigt visar en undersökning från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att äldre generellt är positiva till digital teknik i omsorgen men att fördelarna för personalen hittills varit begränsade.
Socialstyrelsen har sedan 2014 i årliga rapporter följt utvecklingen av tekniska och digitala lösningar inom kommunal hälso- och sjukvård, äldreomsorg, funktionshinder och individ- och familjeomsorg. Utvecklingen har hela tiden gått framåt men 2021 kom ett trendbrott och en inbromsning inom utbudet av välfärdsteknik. Socialstyrelsens undersökning visar att det inom flera områden inte skett någon utveckling alls eller att den till och med tagit några steg tillbaka.
Den kraftigaste minskningen återfinns inom digital nattillsyn för personer med funktionsnedsättning som bor i ordinärt boende. Andelen kommuner som har denna teknik minskade från 43 procent 2022 till 27 procent i år. Det är också stor skillnad i utbudet av välfärdsteknik mellan olika kommuner och även inom en och samma kommun. Trots att teknik i form av exempelvis digital tillsyn, gps-larm, läkemedelsrobotar och digitala lås finns på plats är det vanligt att den inte används, konstaterar Socialstyrelsens utredare.
Myndighetsrapport om digital potential
Även Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har nyligen kommit med en rapport inom området. Myndigheten har undersökt hur äldre personer, personal och chefer inom äldreomsorgen ser på välfärdsteknik och konstaterar bland annat att äldre generellt är positiva till digital teknik i omsorgen men att fördelarna för personalen hittills har varit begränsade. Undersökningen gjordes som en utvärdering av SKR:s treåriga kompetenssatsning inom välfärdsteknik baserad på en regeringsöverenskommelse.
En av slutsatserna i rapporten är att grundläggande strukturella hinder för digitalisering finns kvar och behöver hanteras för att välfärdsteknikens potential ska tillvaratas. Centrala hinder som myndigheten lyfter fram är till exempel begränsad kunskap, otillräcklig nationell styrning och samordning samt avsaknad av enhetliga standarder och krav på teknik.
Gemensam referensarkitektur efterfrågas
Inera har kommit till liknande slutsatser i en förstudie om kommunernas utmaningar gällande välfärdsteknik. Förstudien kom bland annat fram till att det saknas ett forum för koordinering av dialog på nationell nivå mellan kommunerna och leverantörerna om övergripande frågor som standarder. Nu fortsätter arbetet med att lägga grunden för en gemensam referensarkitektur på området. Det skulle underlätta för kommunerna att veta vilka styrande principer som de ska kravställa på gentemot leverantörerna, så att de känner sig trygga med sin beställning.
– Utan etablerade standarder kommer välfärdsteknik att omgärdas av svåra inlåsningseffekter och stora utmaningar att integrera olika system och produkter. Som fortsättning på förstudien driver därför Inera ett projekt där vi tar fram standarder som kan bidra till framväxten av ett fungerande digitalt ekosystem för välfärdsteknik. Det innebär bland annat att kommunen enklare kan möta nya behov hos äldre och funktionshindrade genom att komplettera sitt utbud med nya standardiserade produkter, samt att även mindre aktörer bland leverantörerna vågar göra satsningar då de vet vilka standarder de ska förhålla sig till vid arbete med innovation, säger Börje Shameti Lewin, digitaliseringsstrateg på Inera.
Målet för projektet är att före årsskiftet dels ta fram grunden för en referensarkitektur, dels att det konkreta arbetet med att etablera standarder då har påbörjats. Projektet löper under 2023 och ska även föreslå hur det fortsatta arbetet ska ske och finansieras. Syftet är att marknadens aktörer utifrån framtagna standarder och referensarkitektur ska kunna bygga tjänster och system som fungerar smidigt tillsammans i ett digitalt ekosystem.