Gå till innehåll
PROJEKT

Stöd för multidisciplinära konferenser

Multidisciplinära konferenser, MDK, ger bättre behandlingsresultat och är därför efterfrågat i vården. Projektet levererade en förstudie i juni 2019, med förslag på vilket stöd som behövs för att MDK ska kunna ske digitalt, säkert och strukturerat.

Om projektet

Under en multidisciplinär konferens, MDK, diskuterar flera specialister en patients behandling. MDK ger bättre behandlingsresultat, vilket gör att allt fler vårdprogram och nationella riktlinjer ställer krav på att de ska hållas. Projektet levererade en förstudie i juni 2019, med förslag på vilket stöd som behövs för att MDK ska kunna ske digitalt, säkert och strukturerat.

I många olika vårdprocesser är multiprofessionellt samarbete ett avgörande moment. Framför allt vid sjukhusvård sker ofta detta samarbete genom att alla som är inblandade i patientens behandling håller en multidisciplinär konferens, MDK. Det är bevisat att den här typen av samarbete leder till bättre behandlingsresultat, och dessutom kan patientens önskemål få större utrymme. Beroende på vilken diagnos det gäller kan många olika yrkeskategorier delta: kirurger, kontaktsjuksköterskor, patologer, radiologer med flera.  

MDK blir allt vanligare, och återkommer flera gånger i många vårdprocesser. Multiprofessionellt samarbete är även ett viktigt instrument för att minska skillnader inom vård och omsorg inom regionerna, såväl mellan olika regioner som mellan socioekonomiska grupper.

Arbetsprocessen vid en MDK ser lite olika ut vid olika sjukhus men är idag oftast en manuell, delvis ostrukturerad, och ofta ineffektiv process på papper. Patientdata, som till exempel text, bilder, filmer och undersökningsresultat, finns i många olika system och tar tid att ställa samman. Mycket av arbetet som görs måste dokumenteras på olika ställen, vilket även det stjäl tid från redan överbelastade specialister. Den ineffektiva processen förlänger väntetider till operationer och andra behandlingar och är tidsödande för både personalen och patienten.

En MDK hålls ofta utan att alla deltagare befinner sig på samma plats. Det beror på att det är svårt att ha all nödvändig kompetens på samma plats. För vissa sjukdomar är det omöjligt. Specialister kan finnas i en annan region eller ett annat land.

På sikt är det troligt att mycket multiprofessionellt samarbete inte behöver ske som formella möten, utan att specialister löpande kan granska och ge varandra konsultationer om olika patienter.

Intressenter och integrerade projekt

Från verksamhetshåll är intresset för MDK stort. Därför har ursprungligen Nationella Funktionen Sällsynta Diagnoser, NFSD, senare NPO Sällsynta sjukdomar hos SKL och Centrum för sällsynta diganoser i samverkan samt Regionala cancercentrum i samverkan varit med och bekostat Ineras förstudie.

Förstudien hade också i uppdrag att identifiera eventuella synergier med ett nationellt diagnostiskt nätverk inom patologi, samt följa utvecklingen av pilotprojektet "Syntes" vid Karolinska Solna som utforskar olika delar av processtödet för MDK.

Dessutom har det första området för nationell nivåstrukturering inom cancer, peniscancerprocessen, lämnat in en ärendebeskrivning till Inera angående stöd för att dela fotografier mellan de olika aktörerna i den processen. Förstudien har därför haft med sig frågan om bilddelning som en del av utredningen om stöd för MDK.

Sällsynta diagnoser och cancervård

Sällsynta diagnoser och cancervård är bra exempel på verksamheter där det sedan länge funnits ett behov av att kunna samverka vid MDK på distans för att tillföra rätt kompetens i diskussionen. I Sverige pågår idag även ett arbete med att centralisera behandlingen av vissa diagnoser, vilket kommer att öka behovet av nationella MDK där deltagarna kan vara utspridda över landet.

Sällsynta diagnoser är ovanliga diagnoser, där ökat samarbete behövs för att ta tillvara och sprida kompetensen inom olika delar av vård- och omsorgssystemet och i de regioner i landet där kompetensen inom ett visst område saknas. Samarbete behövs också för att förbättra vårdkvaliteten och för att uppnå en jämlik vård över landet. Det finns även ett initiativ som drivs av Europeiska kommissionen, European Reference Networks, ERN, som är virtuella nätverk mellan olika sjukhus i Europa. Lärdomar från ERN kan sannolikt återanvändas i ett svenskt projekt.

Cancervården är uppbyggd på liknande sätt som vården för sällsynta diagnoser. I den nationella cancerstrategin har man redan för tio år sedan identifierat bristerna kring MDK som en stor utmaning. Avsaknaden av effektivt digitalt stöd för MDK har hämmat utvecklingen inom området.

Projektets mål

Projektet hade som mål att identifiera behov av och krav på nationellt och lokalt stöd så att MDK kan fungera så bra som möjligt. Olika delar i stödet kan bland annat vara föreslagna processer, exempel på innehållsmallar, tekniska lösningar och juridiska klargöranden. Rent konkret kan det handla om system för att boka in möten, dela skrivbord, chatta, föra över data (text, bild, video), hantera behörigheter och ersättningar, lagring, kryptering och inloggning. Under "Länk till rapporter" längre ner på sidan finns den första delrapporten, där behoven beskrivs mer i detalj samt förstudierapporten, med förslag på lösningar samt fortsatt arbete.

Den digitala miljön ska stödja samarbetet kring patienter, både lokalt och nationellt, över organisatoriska och geografiska gränser, och genom olika kanaler. Samarbetet ska kunna ske både som möten då alla deltar samtidigt, eller som en löpande digital diskussion. De olika parterna ska enkelt och säkert kunna ta del av viktig patientinformation.

En sammanfattning av det juridiska läget vid en MDK finns att läsa här:

I förstudien finns projektets förslag på lösningar på både kort och lång sikt. Inera har flera nationella tjänster och andra komponenter som kan användas och som förstudien har tagit hänsyn till, till exempel den Nationella tjänsteplattformen och Video- och distansmöte. Du hittar förslagen i förstudierapporten.

Leveranser

  1. Behovsanalys och beskrivning av de komponenter som förstudien ska ge lösningsförslag för lämnas till styrgruppen 26 februari 2019.
  2. Förstudierapport inklusive lösningsförslag och förslag till fortsatt arbete, vilket kan inkludera avsiktsförklaring till Ineras programråd, lämnas till styrgruppen 30 maj 2019.

Tidplan

Förstudierapporten blev klar vid halvårsskiftet 2019. Under hösten fattas beslut om eventuell fortsättning.

Kontaktperson

Projektledare Maria Ekendahl: maria.ekendahl@inera.se

Klicka för att öppna fönster för kundservice Kontakta oss

Kontakta oss

Telefon

Kundservice, felanmälan och support

Scrolla till toppen av sidan