Gå till innehåll

Screeningstöd livmoderhals

Projektet utvecklar tjänsten Screeningstöd livmoderhals, som regionerna kan använda för att kalla kvinnor i rätt tid till gynekologisk cellprovtagning. Efter utvärdering av pilotanslutningarna i två regioner ska tjänsten breddinföras i övriga regioner.

Om projektet

Projektet utvecklar tjänsten Screeningstöd livmoderhals, som regionerna kan använda för att kalla kvinnor i rätt tid till gynekologisk cellprovtagning. Det gör det möjligt för regionerna att följa de rekommendationer om screening som finns i det nationella vårdprogrammet för att förebygga livmoderhalscancer. Tjänsten är färdigutvecklad, och efter utvärdering av pilotanslutningarna i två regioner ska tjänsten breddinföras i övriga regioner.

Alla kvinnor mellan 23 och 64 år kallas regelbundet till gynekologisk cellprovtagning, så kallad screening. På så vis kan tidiga förstadier till cancer upptäckas och behandlas. Screening har lett till att antalet kvinnor som varje år insjuknar i livmoderhalscancer halverats sedan 1960-talet då screeningen började.

Sedan 2017 finns ett nytt vårdprogram för att förebygga livmoderhalscancer. Enligt det ska kvinnor i olika åldrar kallas till cellprovtagning med olika intervall, och deras prover analyseras på olika sätt. Prov från kvinnor över 30 år analyseras i första hand för humant papillomvirus, HPV, och prov från yngre kvinnor analyseras i första hand för cellförändringar. Beroende på vad analysen visar ska kvinnan kallas på nytt efter längre eller kortare tid, eller utredas vidare och få eventuell behandling. 

För att en kvinnans hemregion ska kunna kalla kvinnor i rätt tid till screening måste regionens kallelsesystem ha tillgång till information från tidigare undersökningar och behandlingar. Det blir särskilt viktigt när kvinnor flyttar till en annan region, och när de lämnar cellprov eller får behandling i en annan region än sin hemregion. Då förutsätter det nationella vårdprogrammet att kallelsegrundande information kan utbytas över regiongränserna för att kvinnan ska kallas till screening i rätt tid.

Ineras uppdrag

2016 fick Inera i uppdrag av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, att genomföra en förstudie för att undersöka möjligheterna till en likvärdig och patientsäker kallelseverksamhet för att förebygga livmoderhalscancer, oberoende av vårdgivare. Ett förslag i förstudien var en nationell tjänst, byggd på Ineras infrastruktur med Nationella tjänsteplattformen och tjänstekontrakt, för att överföra den information som krävs för att kalla kvinnor i rätt tid till screening.

2017 enades nätverket för hälso- och sjukvårdsdirektörerna om att ställa sig bakom en sådan nationell lösning.

2018 fick Inera i uppdrag att utveckla den nationella tjänsten och startade därför projektet Screeningstöd livmoderhals. Projektet ägs och drivs av Inera men delfinansieras av regionerna samt av SKR genom medel för att främja samverkan inom cancerscreening enligt överenskommelsen om kvinnors hälsa 2018–2019. 

Leveranser

Leveranser som projektet ska ta fram är

  • tjänstekontrakt för att hantera den kallelsegrundande information som behöver delas
  • teknisk dokumentation
  • testmiljöer och självdeklarationer för testerna 
  • stöd vid anslutning av vårdsystem till den nationella arkitekturen
  • avtal för anslutning till tjänsten
  • etablering av en förvaltningsorganisation. 

Tidplan

Projektet arbetar enligt följande tidplan:

  • initiering: andra kvartalet 2018
  • utveckling och förberedelse för anslutning: hösten och vintern 2018–19
  • förberedelse för pilotanslutning: andra kvartalet 2019
  • pilotanslutningar: så snart pilotande regioner har genomfört nödvändiga anpassningar i sina system
  • breddinförande: efter genomförd och godkänd pilotdrift
  • förvaltningsetablering: börjar under hösten 2020 

Det här behöver din organisation göra

Tjänsten Screeningstöd livmoderhals finns nu i Ineras tjänsteutbud. För att kunna ansluta till tjänsten behöver din region göra nödvändiga anpassningar i era lokala system.

Inera rekommenderar att varje region driver ett projekt för införandet. Det viktigaste är att säkerställa att det finns en införandeplan, och att säkra resurser (i både pengar och personal) för 2020.

Införandeprojektet behöver titta på:

  • Var finns informationen som behövs för att stödja tjänstens scenarier? Denna analys behövs göras för att kartlägga vilka system som berörs. De tre scenarierna är: 
    • En kvinna flyttar till en ny hemregion och information behöver överföras så att den nya hemregionen kan ta över stafettpinnen och fortsätta kalla till screening
    • En kvinna lämnar prov i en annan region än sin hemregion och information behöver överföras så att hemregionen har all relevant information för att kalla till screening i framtiden
    • En kvinna genomgår behandling i en annan region än sin hemregion och information behöver överföras så att hemregionen har all relevant information för att kalla till screening i framtiden?
  • Ta kontakt med er/a leverantör/er för att få kostnadsuppskattningar och få med nödvändig utveckling i kommande releaseplaner som möjliggör anslutning under 2020.
  • Vilket/vilka system ska anslutas till den nationella tjänsteplattformen – källsystem/en, er regionala tjänsteplattform eller vill ni ansluta via Cytburken?

Frågor och svar

Visa/Dölj mer information

Hur jobbas det vidare med att inte alla avsiktsförklarat?

  • Svar på frågan

    Med blod, svett och stundtals tårar! (Egentligen är det inte Ineras sak att göra – vi ska leverera den tekniska lösningen – men det är svårt att låta bli att tjata!)

    Alla regioner har sagt att de ska införa det nya vårdprogrammet, och de har sagt att lösningen ska bygga på Ineras Nationella tjänsteplattform. Så att förklara för beslutsfattare inom regionerna att de behöver fatta nödvändiga beslut, det vill säga avsiktsförklara, är ett arbete som alla mer än gärna får vara delaktiga i! Prata med ditt nätverk, din chef, din politiker, din lokaltidning… utan allas medverkan får inte vårdprogrammet det genomslag det – och Sveriges alla kvinnor – förtjänar.

    Senast uppdaterat: Måndag 18 mars 2019

Visa/Dölj mer information

Kommer Cytburken att finnas kvar och kan man i så fall ansluta via den?

  • Svar på frågan

    Ja, Cytburken finns kvar och kan anslutas till Nationella tjänsteplattformen. Cytburken kommer att kunna utbyta och överföra kallelsegrundande information. För att detta ska fungera krävs att Cytburken har den information som krävs från respektive kund.

    Man kan välja att ansluta berörda källsystem mot Cytburken som i sin tur är ansluten till Nationella tjänsteplattformen. Man kan också ansluta berörda källsystem direkt mot Nationella tjänsteplattformen eller via en regional tjänsteplattform.

    Senast uppdaterat: Onsdag 29 maj 2019

Visa/Dölj mer information

Vilka informationsmängder delar man – och hur?

  • Svar på frågan

    • Datum för senaste provtagning som ledde till ett bedömbart prov. Om provet analyserades för HPV delar man även information om provets HPV-status.
    • ”Kontrollfil” HPV (16, 18, non16/18).
    • ”Kontrollfil” efter behandling.
    • ”Spärr” på grund av total hysterektomi.
    • ”Spärr” på grund av egen begäran.

    För alla dessa ska man ange datum och var (region/vårdgivare/vårdenhet) som informationen registrerades från början.

    Informationen delas via Ineras Nationella tjänsteplattform med hjälp av Nationella stödtjänsten TAK (TjänsteAdresseringsKatalogen) för adressering av meddelanden och ett unikt tjänstekontrakt, ProcessCervixScreeningInformation.

    En tjänstekonsument (sändande kallelsesystem, LIS, journalsystem) behöver veta/kunna:

    • När en kvinna flyttar ut och var (ny hemregion).
    • När man har information om provtagning eller behandling för en kvinna som inte är folkbokförd i regionen.
    • Vilka kvinnor som inte ska kallas.
    • Logga att information utlämnats.

    En tjänsteproducent (mottagande kallelsesystem) behöver kunna:

    • Kontinuerligt ta emot kallelsegrundande information i enlighet med Ineras tjänstekontraktsbeskrivning.
    • Kontrollera att informationen är korrekt med schema och schematron
    • Logga att information mottagits.
    • Kunna agera på informationen så att rätt kvinna blir kallad vid rätt tillfälle med korrekt typ av kallelse.
    • Testa att den implementerade lösningen fungerar (SoapUI).

    Senast uppdaterat: Onsdag 3 juli 2019

Visa/Dölj mer information

Vad händer om någon flyttar? Vilka andra scenarier stöds?

  • Svar på frågan

    De två vanligaste scenarierna som har stöd är:

    • När en kvinna flyttar över länsgränsen och information behöver överföras så att den nya hemregionen kan ta över stafettpinnen och fortsätta kalla till screening
    • När en kvinna lämnar prov i en annan region än sin hemregion och information behöver ”skickas hem” så att hemregionen har all relevant information för att kalla till screening i framtiden.

    Ett mindre vanligt fall som ändå kommer stödjas är då en kvinna genomgår behandling i en annan region än sin hemregion och information behöver överföras så att hemregionen har all relevant information för att kalla till screening i framtiden. De behandlingar som är relevanta att meddela hemregionen om är när en kvinna är färdigbehandlad för cellförändringar och ska ingå i ”kontrollfil efter behandling” och då en kvinna genomgått total hysterektomi och inte längre ska kallas till cellprovtagning.

    Senast uppdaterat: Fredag 3 maj 2019

Visa/Dölj mer information

Hur ser juridiken bakom tjänsten ut?

  • Svar på frågan

    Den legala grunden för tjänsten är ”Personuppgiftsbehandling med manuell sekretessprövning inför ett elektroniskt utlämnande” i enlighet med 25 kap 1§ OSL. Den säger att information får lämnas ut om det står klart att inte ”den enskilde eller någon närstående till denne lider men”, alltså drabbas på något negativt sätt.

    Kan någon då lida men av att informationen om det senaste cellprovet förs över till en annan vårdgivare? Det är svårt att se, men kan inte uteslutas. Att inte dela infon så att man inte kan skicka en kallelse i tid kan däremot leda till stora men.

    Annan information är däremot känslig. Ett men skulle kunna vara om till exempel en hemlig adress röjs. Därför ska patienter med skyddad identitet kallas enligt särskilda rutiner som finns hos varje region. Kvinnor som lever med skyddad identitet ska inte diskrimineras och få sämre vård.

    Det är denna fråga – kan någon lida men – som ska besvaras genom den manuella sekretessprövningen. Det låter kanske bökigt och tidsödande, men innebär i själva verket bara ett ögonblicks eftertanke innan man trycker på knappen för att föra över informationen.

    Varje vårdgivare har personuppgiftsansvar vid beslut om utlämnande av information. Vid sekretessprövningen ansvarar vårdgivaren för vilken information som utlämnas och till vem utlämnande ska ske. Alla beslut måste loggas, så man ser när och vem som fattat beslut om utlämnande efter manuell sekretessprövning. I och med själva beslutet bekräftar man att manuell sekretessprövning är gjord, och att man kommit fram till att det är självklart att det inte kan vara till skada (men) för patienterna eller närstående till dessa att utlämna den kallelsegrundande information till någon annan vårdgivare. Den vårdgivare som tar emot informationen blir nu även den personuppgiftsansvarig.

    Senast uppdaterat: Onsdag 3 juli 2019

Visa/Dölj mer information

Kan inte informationen tillgängliggöras inom sammanhållen journalföring?

  • Svar på frågan

    Nej. För att kunna överföra informationen till rätt hemregion så att kallelsen skickas till kvinnan i rätt tid, måste information utlämnas innan patientmötet. Det skulle kräva ett samtycke, som kvinnan kanske inte har gett. Därmed kan informationen inte delas inom ramen för sammanhållen journalföring, utan ett utlämnande bygger istället på Sekretess- och Offentlighetslagstiftningen.

    Senast uppdaterat: Måndag 18 mars 2019

 

Visa/Dölj mer information

Hur går en manuell sekretessprövning till?

  • Svar på frågan

    En manuell sekretessprövning innebär inte att patienterna granskas en och en utan att den grupp med kvinnor där information behöver utlämnas på grund av flytt eller provtagning eller behandling i annat landsting får en gemensam bedömning. Detta kallas ”men-prövning i massärenden. Vilken grupp detta är kan man anpassa systemet till att ta fram automatiskt.

    Det viktiga är att ta hänsyn till vad som skulle kunna orsaka skada för kvinnan, dvs ett men: det skulle vara om till exempel en hemlig adress röjs. Om genomgången visar att det finns patienter med skyddad identitet ska de hanteras enligt respektive regions gällande rutiner för detta.

    Naturligtvis ska kvinnor som lever med skyddade personuppgifter inte röjas. Men de ska heller inte diskrimineras och få sämre vård. Information som gäller dessa kvinnor ska därför inte godkännas för utlämnande i den manuella sekretessprövningen och därmed behöver en rutin etableras för detta.

    Senast uppdaterat: Onsdag 20 november 2019

Kontaktperson

Projektledare Lena Furubacke: lena.furubacke@inera.se

Klicka för att öppna fönster för kundservice Kontakta oss

Kontakta oss

Telefon

Kundservice, felanmälan och support

Scrolla till toppen av sidan